Nyhet

Gör om och gör rätt, Justitiedepartementet

2016-05-10

Här är Föreningen Grävande journalisters synpunkter på promemorian ”Några frågor om offentlighet och sekretess, Ds 2016:2”:

Övergripande kommentar

Promemorian bygger på tio framställningar, varav åtta kommer från myndigheter och en kommer från en organisation som företräder myndighetsanställda. Mot den bakgrunden är det inte konstigt att promemorian genomsyras av ett myndighetsperspektiv på handlingsoffentligheten.

Tyvärr är det en brist som är svår att reparera i efterhand och det blir inte bättre av att också remissinstanserna, med några få undantag, består av myndigheter.

Föreningen grävande journalister, FGJ, hoppas kunna bidra till en något bättre balans i remissförfarandet genom detta yttrande. FGJ har tittat närmare på två av de sekretessförslag som läggs fram i promemorian. Det är dels förslaget om att införa en ny sekretessregel inom Kriminalvården dels förslaget om att skärpa sekretessen inom ett stort antal myndigheters personaladministrativa verksamhet.

Så vitt vi kan se har departementet inte varit i kontakt med några företrädare för insynsintresset när dessa förslag har tagits fram. Departementet har använt myndigheternas framställningar om skärpt sekretess som främsta faktaunderlag. Det menar vi är ett problem eftersom dessa framställningar utgör partsinlagor.

Myndigheterna har ett egenintresse av att minska insynen eftersom den orsakar problem i verksamheten eller oroar den egna personalen. Därmed finns det en risk att de överdriver farorna med insyn och tonar ner intresset av offentlighet.

FGJ delar departementets utgångspunkt att handlingsoffentligheten bara får inskränkas efter noggranna avvägningar mellan behovet av sekretess och intresset av insyn. Problemet är att promemorian inte klargör vad som ligger i de båda vågskålarna. Departementet vill införa nya sekretessregler men ger inga konkreta exempel på skador som den nuvarande offentligheten har orsakat.

Insynsintresset å sin sida är inte belyst överhuvudtaget i promemorian. Sammantaget anser vi att bristerna är så stora att utredningsarbetet behöver göras om från början innan regering och riksdag kan ta ställning till eventuella lagändringar.

Yttrande över enskilda sekretessförslag

En ny sekretessregel till skydd för ordning och säkerhet inom Kriminalvården

I promemorians avsnitt 4 föreslår departementet ny sekretess som ska skydda uppgifter om åtgärder som har till syfte att upprätthålla ordningen och säkerheten i Kriminalvårdens verksamhet. Förslaget bygger på en framställning från Kriminalvården där myndigheten hävdar att det finns en lucka i den nuvarande sekretessen som behöver täppas till. ”Stora delar av Kriminalvårdens dagliga säkerhetsarbete liksom myndighetens brottsförebyggande arbete faller eller riskerar att falla utanför tillämpningsområdet för de befintliga sekretessreglerna”, skriver Kriminalvården i sin framställan.

Påståendet väcker frågor. Hur länge har denna lucka funnits? Är den lika gammal som handlingsoffentligheten inom kriminalvården? Vilka handlingar och uppgifter är det som Kriminalvården faktiskt har tvingats lämna ut i brist på ett heltäckande sekretesskydd? Och hur har dessa uppgifter sedan använts för att skada ordning och säkerhet? Det borde finnas gott om exempel från verkligheten kan man tycka men i promemorian nämns inte ett enda.

Departementet föreslår alltså skärpt sekretess utan att redovisa ett enda belägg för att den nuvarande insynen har skadat Kriminalvårdens verksamhet.

Även om det skulle finnas ett behov av sekretess så måste det behovet vägas mot insynsintresset. Här uppstår nya frågor som inte heller får svar i promemorian.

Vilka allmänna handlingar och offentliga uppgifter kommer att undantas allmänhetens insyn om den nya sekretessen införs? Vilka är det som begär ut dessa offentliga uppgifter i dag? För vilka ändamål använder de uppgifterna? Och hur viktiga är dessa ändamål för enskilda individer och för samhället?

En särskild fråga är om den nya sekretessen minskar insynen i beslut riktade mot enskilda fångar. Kriminalvårdens myndighetsutövning mot enskilda kan vara mycket ingripande och intresset av insyn i olika beslutsdokument är förstås stort. Det skulle kunna vara ett skäl att förse den föreslagna regeln med ett sekretessundantag liknande det som finns i 35 kap. 15 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen. Även denna frågeställning lämnas utan kommentar i promemorian.

Skärpt personaladministrativ sekretess

I avsnitt 7 i promemorian föreslår departementet att samtliga offentliganställdas privata kontaktuppgifter ska skyddas av en sekretessregel med omvänt skaderekvisit. Med privata kontaktuppgifter avses inte bara bostadsadress och hemtelefonnummer utan också personnummer.

En sekretessregel med denna utformning kommer att hindra journalister från att få ut offentliganställdas personnummer från deras arbetsgivare. Det vet vi eftersom vissa offentliganställda redan skyddas av en sådan sekretess och när journalister begärt ut deras personnummer från deras arbetsgivare har det blivit avslag. Se Kammarrätten i Göteborgs dom i mål nr 1959-11 samt Kammarrätten i Jönköpings domar i mål nr 515-03 och 3545-12 som går att hitta på www.allmanhandling.se.

I promemorian hävdar departementet att den föreslagna skärpningen av sekretessen inte kommer att försämra mediernas möjlighet att fullgöra en samhällskritisk rapportering. Den slutsatsen förvånar oss. Det är nämligen mycket vanligt att journalister begär ut offentliganställdas personnummer från deras arbetsgivare för att använda som underlag för granskningar.

Ibland är det inte möjligt att gå omvägen via folkbokföringen hos Skatteverket för att få ut personnumren, till exempel om den anställda har ett vanligt namn eller om journalisten behöver få ut personnummer på ett stor antal offentliganställda. Dagens Nyheters avslöjande år 2013 att minst 97 personer som är dömda för sexualbrott arbetar med barn på svenska skolor är ett exempel på det senare.

Departementet verkar mena att det går att granska myndigheter utan att granska personerna som företräder myndigheterna. Men en sådan uppdelning är omöjlig att göra. Många gånger är det avgörande vem som agerar för en myndighets räkning, vilket bland annat jävsreglerna är ett uttryck för.

Granskningar av myndighetsanställda är också ett sätt att testa myndigheters interna kontrollrutiner. En journalist som avslöjar att en myndighet anställt olämpliga personer eller har anställda som ägnar sig åt förtroendeskadliga bisysslor visar samtidigt att myndighetens egna kontrollrutiner har fallerat.

Det är inte heller bara journalister som har ett behov av att kunna identifiera myndighetsföreträdare på ett säkert sätt. Det behovet har även vanliga medborgare som har med myndigheter att göra. En krögare som söker serveringstillstånd vill kanske veta om beslutsfattaren på myndigheten själv har intressen i krogbranschen. Den som söker bygglov ska kunna ta reda på om handläggaren i ärendet äger grannfastigheten och så vidare.

Anställda vid myndigheter använder trots allt personnummer i massiv skala för att identifiera, utreda och kontrollera enskilda medborgare. Det vore märkligt om inte medborgarna skulle kunna använda myndighetsföreträdarnas personnummer för samma ändamål. Allmänheten måste kunna avslöja offentliganställda som sitter på dubbla stolar, som inte redovisat sina bisysslor, som upphandlat tjänster från närståendes bolag, ljugit om sin utbildning eller mörkat sitt brottsregister.

Vi ifrågasätter inte att personnummer kan utnyttjas av personer som vill trakassera och hota myndighetsanställda. Men hur stort är problemet och hur ofta används offentlighetsprincipen för detta skadliga ändamål? I departementets promemoria nämns att det har förekommit fall av trakasserier på hemtelefonen hos anställda vid Riksbanken. Men det framgår inte ens om dessa trakasserier föregåtts av att någon begärt ut deras hemtelefonnummer med stöd av offentlighetsprincipen. Det skulle lika gärna kunna vara någon som har sökt på de anställdas namn på Eniro, Hitta.se eller liknande tjänst på nätet.

Även om det har hänt att personer har missbrukat offentlighetsprincipen för att hota anställda vid myndigheter så ifrågasätter vi om minskad insyn är rätt väg att gå för att motverka detta. Om offentliganställda hotas och trakasseras ska de få skydd av sina arbetsgivare samtidigt som de skyldiga spåras upp och lagförs av rättsväsendet.

I promemorian nämns att hot mot anställda på myndigheter är ett demokrati- och rättssäkerhetsproblem för hela samhället. Det samma kan sägas om inskränkningar av allmänhetens insyn i myndigheternas arbete. Därför menar vi att den föreslagna lagändringen inte bör genomföras.

Terje Carlsson
Ordförande
Föreningen grävande journalister

Här följer ett par exempel på granskningar som bygger på personnummer och privata kontaktuppgifter som har hämtats ut från myndigheters personaladministrativa verksamhet:

http://www.dn.se/nyheter/sverige/sexbrottsdomda-jobbar-kvar-pa-skolorna

http://www.sydsvenskan.se/lund/professorers-bisysslor-blir-inte-granskade/

http://www.dn.se/ekonomi/tjansteman-lever-lyxliv-for-dina-pengar/

http://wwwb.aftonbladet.se/nyheter/0004/20/verk.html

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/ost/utlokaliseringspolitiken-kritiseras

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sormland/anstallda-pa-myndigheter-bosatter-sig-inte-i-sormland

http://www.expressen.se/gt/sahlgrenska-kopte-for-miljoner–utan-avtal/

http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sormland/graddfil-for-anstalldas-barn-pa-parken-zoo

Debattartiklar:

Dagens juridik: “Offentlighetsprincipen blottlägger myglet – men nu ska ännu mer bli hemligt”

Expressen: “Morgan Johanssons farliga mörkläggning”